EU:s gröna omställning kräver enorma mängder solceller, batterier och vindkraftverk – och EU vill att en större andel av den tekniken tillverkas inom unionen. Nettonollindustriförordningen (Net Zero Industry Act) styr det målet delvis genom offentlig upphandling. Här går vi igenom vad förordningen kräver av upphandlande myndigheter redan idag, och vad som är på väg.
Vad är nettonollindustriförordningen?
Förordningen ((EU) 2024/1735) trädde i kraft den 29 juni 2024. Syftet är att stärka EU:s konkurrenskraft, energisäkerhet och klimatomställning genom att bygga upp europeisk tillverkningskapacitet inom åtta prioriterade teknikområden:
- Solceller och solenergi
- Elektrolysanläggningar och bränsleceller
- Landbaserad vindkraft och förnybar havsbaserad energi
- Hållbar biogas/biometan
- Batterier och energilagring
- Infångning och lagring av koldioxid
- Värmepumpar och geotermisk energi
- Nätteknik
Offentlig upphandling är ett av flera verktyg i förordningen: myndigheter ska bidra till att skapa efterfrågan på dessa teknikar genom hur de utformar sina upphandlingar och auktioner.
Krav som gäller redan idag
Berörda kontrakt måste redan nu innehålla minst ett krav eller villkor som rör:
- Sociala villkor eller anställningsvillkor
- Tillämpliga krav på cybersäkerhet
- Kontraktsprestanda (t.ex. leveranssäkerhet eller kvalitetsuppföljning)
Kravet är brett formulerat – myndigheten väljer själv vilket av de tre områdena som är relevant för den aktuella upphandlingen, men minst ett måste finnas med.
Tröskelvärdet: 25 miljoner euro
Kontrakt som tecknas av centrala inköpscentraler och som är värda 25 miljoner euro eller mer måste innehålla minimikrav på miljömässig hållbarhet. Från 30 juni 2026 utvidgas detta krav till att omfatta alla teknikrelaterade upphandlingar över de ordinarie tröskelvärdena – inte bara de stora kontrakten hos inköpscentraler.
Resilienskriterier vid förnybar energi
Vid upphandling och auktioner av förnybar energi ska myndigheter dessutom väga in resilienskriterier – krav som syftar till att minska EU:s beroende av ett fåtal leverantörsländer för kritisk teknik som solceller och batterier. Resilienskriterierna är tänkta att komplettera pris och kvalitet, inte ersätta dem, men innebär i praktiken att ett lägre pris inte automatiskt vinner om det innebär en riskabelt koncentrerad leverantörskedja.
Miljömässiga hållbarhetskriterier – väntar på EU-kommissionen
De exakta miljökraven definieras i en delegerad akt från EU-kommissionen. Fram till dess att den akten är på plats får upphandlande myndigheter förbereda sina egna ramverk utifrån förordningens övergripande principer, men utan en fastställd svensk eller europeisk standard att luta sig mot. Håll utkik efter kommissionens vägledning – kraven kan komma att skärpas snabbt när den delegerade akten väl är beslutad.
Tidslinje
| Tidpunkt | Vad gäller |
|---|---|
| 29 juni 2024 | Förordningen träder i kraft. Grundkraven (minst ett av socialt/cybersäkerhet/prestanda) börjar gälla för berörda kontrakt |
| Väntas (ursprungligen mars 2025) | EU-kommissionens delegerade akt om miljömässiga hållbarhetskriterier |
| 30 juni 2026 | Kraven på minimikrav för miljömässig hållbarhet utvidgas till alla teknikrelaterade upphandlingar över ordinarie tröskelvärden |
Koppling till befintliga hållbarhetskrav
Nettonollindustriförordningen är inte det enda regelverket som styr hållbarhet i upphandling – den kompletterar de miljökrav och hållbarhetskrav som redan kan ställas enligt LOU. Skillnaden är att nettonollindustriförordningen är sektorspecifik (de åtta teknikområdena) och innehåller obligatoriska minimikrav, snarare än att bara ge myndigheten möjlighet att ställa hållbarhetskrav om den vill.
Vad betyder det här för dig?
Om du är upphandlande myndighet som köper solceller, batterier, vindkraft eller annan teknik inom de åtta områdena: kontrollera om ditt kontrakt närmar sig 25-miljonersgränsen och börja bygga in sociala, cybersäkerhets- eller prestandakrav redan nu – de gäller oavsett kontraktsvärde.
Om du är leverantör inom någon av de åtta teknikområdena: förbered dig på att kunna redovisa leveranskedjans geografiska spridning och eventuella sociala eller cybersäkerhetscertifieringar. Ju tydligare du kan visa på robusthet i leveranskedjan, desto starkare står du när resilienskriterier vägs in.
Sammanfattning
Nettonollindustriförordningen gör offentlig upphandling till ett verktyg för att bygga upp europeisk tillverkningskapacitet inom grön teknik. Grundkraven gäller redan sedan sommaren 2024, det stora tröskelvärdet på 25 miljoner euro utvidgas till fler upphandlingar från sommaren 2026, och de miljömässiga hållbarhetskriterierna väntar fortfarande på EU-kommissionens delegerade akt. Både myndigheter och leverantörer inom de åtta teknikområdena bör börja förbereda sig redan nu.
Källor och vidare läsning
- Så påverkar EU:s förordning om nettonollindustrin offentlig upphandling – Upphandlingsmyndigheten
- Förordning om nettonollindustrin – Sveriges riksdag
- Net-Zero Industry Act – European Council/Consilium
- Miljökrav och hållbarhet vid upphandling
- Tröskelvärden 2026 – nya belopp för offentlig upphandling
Vanliga frågor
- Vad är nettonollindustriförordningen?
- Nettonollindustriförordningen ((EU) 2024/1735), på engelska Net Zero Industry Act, är en EU-förordning som ska stärka Europas tillverkningskapacity för åtta prioriterade nettonollteknikar – bland annat solceller, vindkraft, batterier och koldioxidinfångning. Den ställer bland annat krav på hur myndigheter upphandlar sådan teknik.
- Vilka upphandlingar omfattas?
- Upphandlingar enligt LOU, LUF och LUK som gäller de åtta prioriterade nettonollteknikerna. Ett centralt tröskelvärde är 25 miljoner euro – kontrakt över den gränsen som tecknas av centrala inköpscentraler måste innehålla minimikrav på miljömässig hållbarhet.
- Vad är resilienskriterier?
- Resilienskriterier är krav som upphandlande myndigheter måste väga in vid upphandling och auktioner av förnybar energi, för att minska EU:s beroende av enskilda leverantörsländer för kritisk teknik. De kompletterar pris och kvalitet som utvärderingsgrund.
- Gäller kraven redan nu?
- Delvis. Förordningen trädde i kraft 29 juni 2024 och kräver redan idag att berörda kontrakt innehåller minst ett krav kopplat till sociala villkor, cybersäkerhet eller kontraktsprestanda. De miljömässiga hållbarhetskriterierna väntar på en delegerad akt från EU-kommissionen, och från 30 juni 2026 utvidgas kraven till fler upphandlingar över de vanliga tröskelvärdena.